manträdets slut, utan att nämna ett ord om något slags reservation eller anmärkning, och följande dagen lika obetingadt dupplett exemplaret, hvarom allt, hr v. rektor Ljungqvist afgifvit vidfogade bevis. Kollega Gullbransson hade redan förr, ån kollegium hålls, fritt beståmt sig, såvål för den ambulatoriska lås-methodens införande, som i afseende på kollegas anpart af låroåmnen, och yttrade jag mig hvarken före, under eller efter kollegium, vare sig om sannolikhet eller osannolikhet af koll. Gullbranssons inkallelse till nytt undervisningsprofs aflåggande. Warberg den 23 Febr. 1850. , S. A. Warenius. Insändaren, som med förvåning funnit innehållet af nårstående f. d. rektor Warenii ytttrande, hvilka ephorus i en skrift till Kgl. Maj:t kallat eganska talande och Gullbranssons förtjenst djupt nedslående bevis, får sanningsenligt tillkånnagifva, att kollega Gullbransson l:o i sin fullmakt eger beviset att hafva med -hedrande lärdom och skickligheteslaggt sitt undervisningsprof. 2:o eger hr ephori skrifteliga förklarande af den 15 Nov. 1848 efter några års sjenstledighet, att han har -laglig rått att sin tjenstgöring återtaga-, hvaraf följer, att intet fel förekommit i hans föregående tjenstgöring. 3:o har aldrig genomgått någon af de i lagen söreskrifne varningsgrader för tjenstsel, hvaraf följer, att han i det föregående lagligt och försvarligt bestridt sin besattning. 4:o har aldrig under 27 års tjenstetid, hvarken af rektor, inspector eller någon annan förman blifvit i tjenstbefattningen råttad eller klandrad, hvaraf följer, att man med hans tjenstgöring funnit sig belåten. 5:o har sina nårmaste förmåns intyg på ordentlig och anmårkningsfri tjenstgöring, hvaraf följer, att man icke har behof af någon föregifven, obevist tradition efter en dåd man, hvars lefnadsförhållande efter hans dåd ingen lårer blotta. 6:o har haft stundom dubbel tjenstgöring, och likvål som oftast gjort sina disciplar fårdiga till uppflyttning till rektors klass, före den i lagen föreskrifna tiden, hvaraf följer, att hans undervisning verkat framsteg i kunskaper. Emedan f. d. rektor Warenius, som vål bort kånna det hufvudsakligaste af det ofvanstående, ehuru han icke på ett tiotal af år tjenstgjort i förening med kollega Gullbransson, likvål icke allenast inför h. h. biskopen och konsistorium först, utan åfven inför Kongl. Majestät upptrådt med yttrande imot sin fordne embetsbroder, djupt sårande och ganska talande imot dennes förtjenst, enligt Ephori uttryck, hade insåndaren väntat, att s. d. rektor Warenius, med uppgifvandet af något tjenstfel, bevist sanfårdigheten af sitt yttrande, att Gullbransson varit i saknad af allmånna förtroendet, och att detta fårhållandet, grundadt på Gullbranssons olagliga eller felaktiga tjenstgöring. var orsaken till gossarnes fåtalighet, ty en dåd mans föregifna, obevisade uttryck, år intet bevis, och en lefvande persons anförda ord, om ock de af vederböranden gillas, innehålla likvål icke något tillförlitligt, då den person, hvarom fråga år, icke eger ringaste erfarenhet uti, att bedöma en lärares tjenstgöring, ty man bår väl åtminstone hafva haft skolstudier, för att håruti vara en erfaren ooh competent domare. Det år sant, en sådan person kan tro hvad en annan tror eller föregifver, men då han tror utan skål och reson, kallas hans tro i logiken för bondtro, om insåndaren rått påminner sig, och en sådan tro kan ju i detta fall, icke vara något bevisande. Rektor Warenius står således ensam med den maktpåliggande 2 — —