Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1851, sida 1

——— ä ——sl 0cpa2 700 och jag måste upplefva, att man betraktar mig som ett omyndigt barn! Ålla menniskor fråga mig om min dotters förlofning, hela hofvet lyckönskar mig ironiskt, och jag år nåra att spricka af sörargelse. Jag befaller er att genast resa hit, på det vi gemensamt må kunna förklara hela denna historia för en nedrig dikt. Köpenhamn v. Stålsvård. Emma kånde lifligt huru oriktigt hon handlat, då hon gått så helt och hållet egenmåktigt tillvåga. Imellertid väcktes å andra sidan hennes trottsighet genom den kårlekslösa, ja tyranniska ton, som genomgick brefvet. — Kårlek har han icke får mig, tänkte hon, men vål befallningar. Att lyda utan motsågelse — skulle vål det vara min pligt! o, du stackars flicka! Hon stred hästigt med sig sjelf, får att icke förråda sin inre rörelse. Tårar lindrade icke hennes smårta, ty hon hyste den tron att hon borde förakta klagan och tårar; hon satte ju sin stolthet i själsstyrka, och hennes kraft var ånnu icke bruten. Medan hon så satt och grubblade kom Starklow. Hon modtog honom med köld och råckte honom brefvet; han bleknade och såg forskande på henne. I