Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1851, sida 1

ju. ånnu ingen fara! svarade fru von Stålsvård. — Ja, men ers nåd år så föråndrad, så bedröfvad och sorgsen, så helt annorlunda ån förut! — Tala icke derom, goda Marie, det blir vål bättre; man år ju icke alltid herre öfver sitt lynne och sin sinnesståmning, svarade frun godmodigt leende. , — Ack nej, det år sannt nog! Men det ar sSåkert någon sårskild orsak som gör ers nåd så sorgsen. Icke sannt? detta bröllop? tänkte jag inte det? Men, Herre Gud, doktorn år ju en så skicklig och bra karl, och sröken passar så vål för honom. Vacker år han ju också, mycket vacker, det kan ingen neka. I detsamma intrådde en tjenare med ett Dref på en silsvertalrik. I Då frun öppnat och låst det, vardt hon ånnu blekare, och sjönk utmattad tillbaka i lånstolen. kKammarfrun upphåfde ett ängestrop. hvarvid Emma, som varit i nårheten, instörtade i rummet. Man förde frun till sångs. Brefvet låg på golfvet, Emma tog upp det och låste: Uvilkken skandal i vår. familj! bakom min rygg förlofvar och gifter sig min dotter,