Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1851, sida 1

Deklaration. Till redaktionen af Götheborgs Handelsoch SjöfartsTidning! För att icke lemna obesvaradt det intresse, hvarmed Handelsoch Sjöfarts-Tidningen, i likhet med ett par andra, omfattat den polisundersökning, som, på grund af direkt besäran från norska justitieoch politidepartementet, hos mig egt rum, i anledning af brefvexling med Thrane, anser jag mig skyldig asgifva följande öppna förklaring: Sedan jag på enskild våg fått veta hvarom frågan var och ytterligare genom tillkånnagifvandet i -Öresundsposten-sför den 26 Juli, fått full visshet derom, beslöt jag, för att beSpara rektorsembetet allt besvär, att frivilligt instålla mig och meddela de upplysningar jag hade att afgifva samt tillika aslemna ett par bref från Marc. Thrane, hvilka händelsevis I följt med bland en del andra papper från Stockholm. Jag visste då icke huruvida en sådan äskad undersökning af mina papper var råttsenlig eller icke; jag hade nemligen icke sett de officiella handlingarne; men då jag visste mig innehafva ett par bref från Thrane, och då jag, hvad på mig ankom, med nöje ville gå norska justitieoch politidepartementet till mötes, samt slutligen då jag, såsom akademisk medborgare stod under rektorsembetets jurisdiktion, ansåg jag det vara håttre, att frivilligt afgifva min förklaring inför rektorsembetet, ån inför ortens polismyndighet, till hvilken handlingarne blifvit remitterade, de voro nemligen från början stållda I till landshösdinge-embetet i Malmö. Jag insann mig derföre hos rektorsembetet, afgaf . ? ,. min förklaring och aflemnade brefven, hvarvid rektorsembetet ansåg saken böra bero och I icke föranleda till ytterligare åtgård å landshöfdinge-embetets sida. Men samma dag jag var i Lund, hade t. f. kronofogden i orten jemte vittnen infunnit sig i mitt hem och begärt, att, på grund af ordres från landshöfdinge-embetet, få genomse mina papper. Detta beviljades, och undersökningen försiggick under min frånvaro. Någon protest å min sida kunde således icke ega rum, och jag har sedermera icke funnit skål till klagomål öfver de genvågar norska justitieoch politidepartementet tillåtit sig, då saken mera rör Sveriges lag och författning, ån min obetydliga person. Det år således icke mig det tillhör att beifra saken, utan jag hyser den tillit till justitiekaneelleren och rikets stånders justitieombudsman och dessa herrars kånda vaksamhet, att de, om något fel blifvit begånget, nog veta att håfda svenska folkets frioch råttigheter, hvilkas vård blifvit dem ombetrodd. Lund den 13 September 1851. N. Person. Låsaren finner af ofvanstående, att hr Person nåjaktigt förklarat, hvarför han frivilligt