Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1851, sida 2

Insändt. Då det efter insändarens begrepp om personlig sribet och svenskmannarätt, år omöjligt att beröfva de med ångfartygen till Götheborg anlåndande resande, mera ån andra menniskor, rättigheten att, till transporterande af sina saker, begagna sig af hvilken person som helst, så frågas: hvilken lag beråttigar det vid Götheborgs skeppsbro stationerade 8s. k. bärarelag, att, emot den resandes bestämdt uttalade vilja, så godt som med våld gripa hans medförande effekter från den person han till deras uppbårande till logiet vidtalat? Är icke ett sådant ofog, hvilket insåndaren verkligen måst underkasta sig, hårdare förtryck ån som skåligen kan fördragas? Intilldess Götheborgs Åbärare gitta visa, att ett slikt tyranniserande stadgande existerar, få de ursåkta, att åtminstone insåndaren aldrig mera åmnar låta påtruga sig desse previligierade (2) prejares närgångna och dyrköpta tjenstaktighet. Klagomålen öfver de skamlösa beskattningarne från detta håll, äro så allmänna och så högljudda, att det tyckes vara tid på att för dem sätta en gräns. År verkligen ändamålet med dessa härare hvad det påstås vara, att neml. hindra en hop löst och misstänkt pack från att pungsla ångbåts passagerare, så år det alldeles icke för mycket fordradt, det vederbörande polismyndighet måtte ålågga chefen för det nämnda bårare-laget, att åtminstone hafva dess sastställda taxa uppsatt å hvarje på Gåtheborg gående ångfartyg, dermed många obehagliga uppträden kunde förekommas. Passagerare med ångsartyget Thorild den 29 sistlidne Juli. ITLt:t:tt .N. TEEN