Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1851, sida 2

kättegångsoch Polissaker. Sistlidne gårdag stod tvenne ljusa pojkar inför polisens dombord, nemnligen åkarne Sander Olsson i östra Haga och Carl Herrmansson på Djurgården, den senare angifven att för några dagar sedan i Galgkrogarne hafva med något tillhygge öfversallit och slagit den förre i ansigtet så att svårare blodviten deraf uppkommit; målsågaren Olsson förklarade orsaken till det honom öfvergångna våldet endast varit den, att då han från en bafreåker, hvilken tillhört en i Galgkrogarne boende person, upphåmtat och till landsvågen återfört Herrmanssons håst, som dit inkommit utan ågarens medgifvande, Herrmansson deröfver blifvit så förbittrad, att han antingen med knif eller sten tilldelat Olsson 2:ne svåra slag i ansigtet, och skulle Herrmansson vid tillfållet varit öfverlastad. Herrmansson invånde hårimot under liflig gestikulation, att han endast sökt bålla Olsson ifrån sig, emedan denne entråget förföljt Herrmansson med påstående att han skulle bjuda honom in till Carolinas på en sup, och sedan Olsson derunder fattat tag i Herrmanssons håst, utan att vilja slåppa densamma, hade Herrmansson stött till Olsson några gånger att Olsson ramlat omkull i landsvågsdiket; men om han dervid skadat sig, visste ej Herrmansson, och bedyrade Herrmansson, vid det han pekade på en å dombordet liggande större bok, innehållande bland annat just Herrmanssons hyegliga meritförteckning, att han vid ifrågavarande tillfälle var så nykter, som den bibeln. Vittnen afhördes härester; och då deras berättelser icke tillfyllest belyste råtta sammanhanget, uppsköts målet till nåsta fredag, för flere vittnens hörande. Herrmansson yttrade till Olsson, i det han aflågsnade sig: vi skola nog komma åt dig, för det du klappar om mor din imellanåt. — En båtkarl vid namn Olof Pettersson hade anmält, att natten till sistl. lördag bortstulits ur hans vid Långa Bryggan liggande båt, ett skrin: innehållande en tröja, ett par byxor af engelskt skinn, en linneskjorta, ett par kallsonger, ett par yllevantar och en hårkedja med silfverlås; och att han för tillgreppet misstänkte styrmannen å galeasen Wilhelmina,från wenersborg, Abraham Andersson, enär denne innehast och begagnat den stulna tröjan. Då polisförhör härom sistl. gårdag företogs, tillstädeskommo målsågaren och Abraham Andersson, hvilken senare naturligtvis nekade att hafva begått stölden och uppgaf i afseende på åtkomsten af tröjan, att han sistl. söndags afton af en honom okänd person köpt densamma mot 2 rdr rgs. Poliskonstaplarne Bengtsson och Magnusson afhördes hårefter och beråttade, att då de på målsågarens angifvelse besökt Abraham Andersson och efterfrågat den stulna tröjan, han först förnekat, men sedermera erkänt sig innehafva densamma, och att sedan de för