Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1851, sida 1

Emma. En novell i 20 fragmenter. (Forts. fr. N:o 217.) Dr. Becker till Starklow: Skicka pengar, min vån, så mycket du har! Ord äro icke i stånd att stilla Emilies vrede, som nåstan urartar till raseri. Men, det blånkande guldet år alltid allsmäktigt. Har jag först det, så experimenterar jag vidare, Farväl. Ernst till Schröder: Jag har handlat, handlat som en man! Jag år lycklig, jag har njutit ett ögonblick fullt af den outsågligaste salighet. Emma, den flickan, om hvilken jag så ofta talat i mina bref, åkte ensam ut med sin moder. Ungefår vid den tid, då de vanligtvis plågade återkomma, hörde jag ett häftigt körande på gatan. Att se, att det var Stålsvärds vagn, att hästarne skenade och att störta utför trappan var för mig ett dgonblicks verk. Då jag kom ned på gatan såg jag Emma stående i vagnen, sysselsatt att bjelpa kusken hålla nästarne, men — förgåfves. Folket strömmade tillsammans, men ingen vågade hejda de ursinniga djuren. Berusad af den tanken, att jag måhända kunde rädda hennes lif, störtade ja g imot hästarne, och var med Guds hjelp så lycklig att kunna hejda