Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1851, sida 1

—— ——— — ——— —h — N SrGX(annvntt e— t;in der han väl insåg, att han under dessa omständigheter skulle vara till dubbelt besvär. Hans gamla sarfader hade, vid första underrättelsen om hans modiga handling och derpå följande olycka, skyndat till A och icke litet bidragit att påskynda hans hans tillfrisknande. Han var en gammal aktningsvärd borgare i Ribe, orgelbyggare till profession, som nu lefde aldeles tillbakadragen af ett litet kapital som han i yngre åren genom flit och arbete sparat tillsammans. I anseende till de många resor han varit nödsakad att göra, hade han sett sig föranledd att skicka Ernst till Sachsen, der en ålskad syster bodde, hvilken med så mycket större glådje åtog sig Ernsts uppfostran, som hon sjelf inga barn egde. Framför allt hade hon laggt sig vinn om att väcka hans religiösa sinne, och att beståmma honom för theologiska studier. Men genom ett lugnt, nåstan qvinligt lif, genom för träget och tidigt studerande hade hos honom utvecklat sig förakt för all lårdom, denna outsågliga långtan efter en kraftig och manlig verksamhet, för att öfvertyga honom, att uppfyllandet af den efter hans mening förnämsta pligten, nemligen att vara en verklig man, icke vore honom omöjligt. Farfadrens vånliga lynne och erfarna ord verkade lugnande på hans hjerta; han ångrade sin förra modlöshet och lofvade bättring för framtiden. Innan de aflågsnade sig, aflade de sin tacksågelse för frun och Emma för den utmårkta omsorg de visat för den sårade. Emmas blick hvilade med intresse på Ernstes bleka ansigte, och hon låste i hans svärmiska Ögon den förklaring, han så omsorgsfullt tillbakahållit. (Forts.)