Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1851, sida 1

att få dem härtill, lårer således blifva den rodon förut föreslagna kanalen, som skulle genomskära udden -Hallarne, hvarifrån tullinien går ösver till slaggbatteriet å Kronoborg; ty de gamla förslagen, att genomgråsva hela Skåne, eller det nya, att bårja kanalen vid Kolgrafvarne, eller litet långre bort och gå förbi Helsingborg, ånda till Råå fisklåge, vore allt för dyrbara kanaler och tjenade tillintet, om tullen en gång skulle upphöra, hvilket åter ej vore håndelsen med den lilla kanalen, hvilken ej behåfde vara så lång som Drottninggatan i Stockholm, ty den kanalen vore alltid en för sjöfarande nyttig och för Helsingborg vinstgifvande hamn, hvarest docka och skeppsvarf borde kunna anlåggas. bå nu nämnde tullinie icke stråcker sig långre ån ifrån strand till strand och således icke går upp på de åkrar, genom hvilka kanalen skulle gråfvas, så år det icke begripligt hvarföre denna kanal kunde mer anses för ett eluderande af konventionen, för det att kanalen troligen ej skulle kosta mer ån 3 million rdr, ån de andre, för det de vore längre och skulle kosta många gånger denna summan. -Att vånta med kanalens anlåggning eller med uppgöringen med Danmark, till dess, såsom nu föreslås, Ryssland, Preussen, Meck lenburg och Lubeck fått tid att öfverlägga, råkna och besluta, samt isynnerhet, att de skulle finna billigheten deruti, att åfven aslösa från tullen England, Frankrike, Holland, Amerika, ja sjelfva våre bråder norrmånnen (ty de åro, efter vanligheten, icke nämnde, såsom deltagande i vår börda) åfvensom alla andra på Östersjön handlande stater, samt att åt Danmark betala dess skuld till engelsmånnen, åt hvilka tullen blifvit pantsatt, åfvensom att ersåtta danska kronan för dess förlust af tullen från dess egna undersåtare, och slutligen, att tro, det danskarne skulle taga någon slags låsen, efter beråkning från en förfluten tidrymd, då deras inkomst årligen ökas i samma förhållande som produktion, handel och sjöfart öfver hela jorden ökas, vore en lång och fåfång våntan och en allt för from tro. Hvad vår regering, i diplomatisk våg, med de andre magterne vid Östersjön, skulle kunna utråtta, år således alldeles obegripligt.