Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1851, sida 1

Emma. En novell i 20 fragmenter. (Forts. fr. N:o 209) — Aldrig! svarade hon stolt. Det är nog när jag vill. skulle jag tigga om mitt lifs lycka? Hvad är denna fader för mig? hvilken rättighet har ban öfver mig, som jag icke i alla fall borde tillbakavisa, som ett för mig förnedrande anspråk? Derpå aftaltes att de skulle vigas nästkommande Söndag. Kort skulle tryckas, hvarigenom gästerna skulle inbjudas till bröllop. Allt det nödvändiga skulle Starklow ställa i ordning. — Än din moder då? frågade Starklow ändtligen. — Var lugn min vän, svarade Emma, med henne kommer jag nog till rätta; hon skall nog blifva nöjd med allt; men hon får ännu ingenting veta, så att hon kan vara fri från allt ansvar. Borusad af glädje och nöjd med sig sjelf gick Starklow hem. — Fru v. Stålsvärd erhöll några dagar derefter ett kort med inbjudning till bröllop i sitt eget hus. I samma ögonblick inträdde Emma lugnt leende. Icke sannt, bästa mamma, det var en öfverraskning! var icke ond, du är oskyldig, om min fader skulle förebrå dig något; på mitt hufvnd faller straffet. — Men, kära Emma! svarade den stackars modren, med aning om en hotande olycka. Dock, tillade hon sakta, hända hvad som villl jag har ingen del deri.