Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1851, sida 1

Den stackars frun sattes genom detta bref i den största förlågenhet. Hon kånde de bågge stridande parternas oböjlighet, och visste, att hennes eget inslytande icke förmådde det aldraringaste. Enuru hon icke älskade sin man, ehuru han icke uppfört sig mot henne som det anstår en ärlig och trogen äkta man, utan tvertom sändt henne bort från hufvudstaden, för att kunna ostörd kunna lefva med ett annat sruntimmer, en af Emmas tanter, som återigen beherrskade honom, var hon dock van att lyda sin mans besallningar. Hon var en mild och medgörlig själ, som aldrig kunde såga nej till någon ting, som med glådje uppoffrade sig sjelf för att kunna uppfylla andras Önskningar. Man torde kanske tro, att hon, vid ett tillsälle som detta, då båda parternas Önskningar stodo skarpt imot hvarandra, skulle hafva åtagit sig en medlares roll, men dertill var hennes viljekraft för Svag. och i sin godmodiga obetydlighet åtnjöt hon alltför ringa anseende, att kunna hoppas på någon