Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1851, sida 1

om man i ett ögonblick, då man vore i sara att drunkna, sjorde en vigtig upptäckt i astronomien, skulle man då kunna glädja sig deröfver? Nej! Som sagdt år, det andliga har intet annat hvärf ån att skydda det lekamliga från skada. Och åndå, Emma, kan du neka, att du har en kånsla, som om anden hade bragt sinnligheten ett offer? Sinnlighet! hvilket ord! Uppfunnet af kalla prester hvilka missunnade menniskorna deras fröjder, emedan de sjelfva icke kunde eller fingo njuta åem. Ett sådant namn år endast ett skråmskott för den rådda. O, huru jag var till mods når han första gången lindade sin arm omkring mig! — — Och i denna stolta byggnad skulle bo en oådel sjål? Aldrig! kunde naturen gäckas med sig sjelft? — — — — — I huset gentimot bodde Ernst. Med hänryckning hade han bemärkt henne uppe på taket. Han såg hatten flyga bort, ilade till stranden och störtade sig i vattnet, för att taga fatt på den. Folket hade med förskråckelse åsett hans förehafvande. Man ämnade skynda honom till bjelp med en båt, men han samm dem leende till mötes, hållande den råddade halmhatten högt upp i luften. Han var ånnu blekare ån