Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1851, sida 1

förbrytare och utan suckar eller klagan emottoge lagens straff derför, förtjente jag icke då aktning, derför att jag varit mig sjelf trogen; skulle icke Gud då ålska mig högre, ån den usla slafven, moralisten, som qvåfde sina passioner och nedtystade sin öfvertygelse, af fruktan för straff, af fruktan för den skam, mångden skulle kasta på honom, emedan den måter tingen med en skollärares trångbröstade måttstock? Min principal heter Rässel, han år omåttligt rik, dock har han icke sjelf förtjent sina penningar med eget arbete, klokhet och flit, utan årft dem efter sina föräldrar. Han år en liten tjock man, med ett judiskt ansigte och rödt hår. Stundom rinna droppar af svett och smålt fett ned på hans svarta rock; då han talar, låter det som når en tupp galer, och om jag trodde på själavandringen, skulle jag vara öfvertygad att han hörde till hönsslågtet. Tio gånger har han låst Brocknauss Konversationslexikon från perm till perm; alla verldens kunskaper ligga derför i alfabetisk ordning i hans hufvud. Flera gånger har han vid bordet frågat mig om hvarjehanda saker, men då jag inte bryr mig om att studera något konversationslexikon, så kunde jag ej svara honom. — Hvad, hr Kandidat, sade han då med en viss protektorsmin, ni vet inte det? och på hans feta ansigte afspeglade sig känslan af hans öfverlägsenhet, icke blott i afseende på den materiella, utan också på den andeliga rikedomen. Andelig! Herre Gud! består då anden deri, att vara ett lefvande konversationslexikon? Vårt slågte lår allt förmycket, vi borde afskaffa en del skollårare, ty denna falska lårdom skall åstadkomma mycken olycka, den skall förstöra tingens vishet, hvarje mullvadshög anser sig för ett St. Gotthard och tror sig kunna öfverskåda både himmel och jord.