Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1851, sida 1

Emma. En novell i 20 fragmenter. (Forts. fr. N:o 213.) I. Derför säger jag: Ned med skollärarna, ned i synnerhet med det gemena skrå, som tillnåstlat sig vetenskapernas högsäten, för att derifrån utklåcka planer, hvarigenom menniskoslågtet skulle slås i bojor! ack, det har suckat allt för långe under det lårda, kålkborgerliga tyranniets ok. Så ropar jag stackare och fördömer mig sjelf, ty, år jag icke sjelf — en skollärare? Jo, en skollärare! ocn dessutom prest! Asundsvärda varelse! för att kunna uppfylla mina pligter, för att kunna vinna mångdens bifall, måste jag hafva blod af mjölk, ben af halm och kött af hvetebröd; nu blifver mig ingenting annat ösrist, ån: antingen att vara hycklare, och då se den blinda hopen beundrande och tillbedjande för mina fötter, eller också att vara en menniska, som icke blyges öfver att hafva svagheter, fel, ja ännu mera, och då blifva dubbelt föraktad, emedan jag em ossicio borde vara dygdig och nykter, utan vrede, utan hat och utan passioner, följaktligen en varelse af mjölk, halm och hvetebröd! Nej hellre en Richard III än en Gellert! Karakter, karakter, derefter suckar jag dag och natt. Att råda öfver en okufvad viljas kraft och handla utan afseende på mångdens småaktiga dom, det år ett mål, vårdigt att efterstråfva af den ådlaste. Ja, tillochmed om jag af karakter kånde mig drifven att blifva en