Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1851, sida 1

den frihet, de förut icke aktade, och den de nu för evigt förlorat. — — — — Men, når du inser detta, når du så lefvande kånner sanningen af detta erkånnande, beror det då icke på dig sjelf att bevara din frihet? — Jo, det vill jag. — Vill? Ack, hvad vill icke en stackars menniska! — Din frihet har ingenting att betyda, ty hvad du icke vill, det gör du åndå. Tillfållet, omståndigheterna, så heter denna brokiga, vanvettiga verlds befallande Gud, och vår vilja år en vindpust imot håndelsernas brusande vinterstorm! Vål kunna vi handla i samklang med den, men ack! aldrig, aldrig mot dess vilja. Skulle vi verkligen vara så förnöjsamma att glådja oss håröfver?— — — — — — — — — — — — — —— Hvad vill du då Emma? vill du vara — författare? Kånner du dig icke ega nog kraft att skildra idealet, som uppfyller din själ? Skapar icke din inbillningskraft oafbrutet tusen sköna bilder, hvilka, tecknade af din hand, skulle hånrycka den förslöade verlden? Ack nej! det år ett olyckligt handtverk! Då du skildrar det sköna, skulle du icke förekomma dig sjelf förhatligare? Då du smyckar dess bild med bländande fårger, skulle icke din egen sårglösa matthet ingifva dig Ånnu större