Mag. Janrons silosofiska kandidatexamen. (Ur tidningen Upsala.) Om denna sak hafva vi hittills icke yttrat ett enda ord, ehuru den varit rått mårkelig och ganska vål kunde förtjena en belysning, såsom bidrag till examensvåsendets historia och dermed understundom sörknippadt godtycke. Vi hafva förtegat förhållandet endast derföre, af mag. Janzon undanbedt sig all skriftvexling derom, såsom möjligen blott åfven hårstådes väckande till lifs den partiskhet, hvilken vid rikets andra universitet lika långe som oblygt emot honom höjt sina hväsande gaddar i mångskiftande former. Men, sedan en håftig polemik med thy åtföljande förkåttringar, lögner och skadeglådje uppstått hårom i Lunds m . fl. tidningar, af hvilka det akademiska godtyckets försvarare på denna tilldragelse grundat sin mening, att nåmnda lärdomsprof visade, att Janzon till ingenting duger, att J. icke kunde någon grekiska, att han blott vore en lärdomscharlalan, som ej ens kände elementerna, ehuru han på svenska äfversatt en af Greklands svåraste skaldeverk och dessutom utoifvit andra vetenskapliga arbeten, som den opartiska kritiken lofordat); af filos. fakulteten i Lund erhållit i grekiskan vitsordet eximie laudatur samt af densamma å förslag till akad. adjunktur i detta språk uppförts; så torde det vara skål att hårföre lemna en liten redogörelse. Det ålåg prof. Palmblad att tentera och examinera Janzon. Han jåfvade sig dock på den grund, att de med hvarandra legat i någon litterår strid. Att detta ej år laga jäf, kånner hvar menniska och åfven prof. Palmblad, hvilken med detta påhitt kunde anses hafva endast laggt i dagen den arrierassigt, som sedan verkstålldes. Fakulteten förordnade imellertid afjunkten i grekiskan, e. o. prof. Spongberg att examinera J. Prof. Palmblad var dock sjelf närvarande vid examenstillfållet och examinerade alla öfriga kandix) Se studier och kritiker, der prof. Hagberg, sjelf stor grek, med mycken aktning och välvilja recenserar hr Janzons dfversåttning af Pindarus.