Tal hållit i Balltaks kyrka, Hedrade åhörare och vänner! Det år med synnerlig fågnad och ett slags högmod på församlingens vågnar att nu få utdela det tredje premium som en vålgörande konung allernådigst utstakat för förtjenta medborgarinnor hvilka utmärkt sig med vålspinning och god våfnad. — Den sista år Maja Svensdotter, sistledne året i tjenst på Köttorp hvilken spunnit och våfvit till Fruntimmers klåder så vackert, fint, vål fårgadt och randadt att åfven den rikaste Grefvinna kunde visa sig i sådana klåder hvar som hålst. Detta råttvisar den goda tänka jag enskildt om er hyser, under en snart 13-årig sammanlefnad förvårfvad och med Kongl. Skaraborgs Läns Landthushällnings Sållskap till eder heder communicerad, huru nämligen Männerna sköta sitt äkerbruk vål, och osta ej göra sig samvete af att gå ifrån Försådrens af åldren helgade dumheter, då de se dess skadlighet, samt att de jämte denna hufvudnåringen, driftigt sköta sina binäringar och handaslöjder. Ärbare Danne-Qvinnor! Jag gjorde ock er rättvisa och jag borde göra det ty i förtjenten att hedras. — Jag finner nåstan öfver allt edra rymliga, ljusa och sunda hus sopade, tvättade, snygge. Eder sjelfve, Månner och Barn rene och vål klådde. — Jag har åtit i många hus och ingen åckel har stört min matlust ty maten var vål lagad och snygg. — Under mina Husförhör och vid edra Gillen har jag hos många hvilat öfver natten på goda klåder och utan fara. Mine agtningsvårde Danne-Qvinnor! det ges en eller annan dålig husmoder ibland oss och det faller straxt i Ögat. Äro Barn och Man dåligt födde och elåndigt klädde, så ger det straxt misstanka. Beklagom dem! stå de till att låra så låt oss låra dem att smutsen år skamlig och skadlig för helsan — Att tarflig föda, som vål lagas, blir mera nårande — Att det år orått att gripa till om Hösten sitt Sofvel och Såd att brist intråffar om Våren och Sommaren — Att mycket år snart ödt; men litet varar långe om det blir vål skått — Att det bevisar en klen utråkning att vara Höst-rik och Vär-sattig. Ått j verkstållen detta, synes deraf att vi Gud ske lof ej hafva hungersnåd; utan behofvet och något till vållefnad finnes nåstan i alla hus. För att ej gifva er en åra som er ej tillkom nödgades jag tillstå att j skåmmen ut er med Utlåndsk dum prydnad i klåder, och hvarföre gören j gifte Medborgarinnor det? J kunnen ej villja behaga flere ån edra