Mån, och de tycka måst om eder då j åren granne och snygge i hemmagjorda klåder som ingenting kosta. — De stackars Gubbarna behöfva så vål penningarna till annat och hvarje besparad Riksdaler år så god som en vunnen. — Att de ogifte åro fåfånge år mera förlåtligt och en fölgd af deras år och oeftertånksamhet — De vilja behaga och hoppas att det Utlåndska skimret skall ådraga dem Ynglingarnas kårliga blickar — Tron mig Barn som är gammal och erfaren; just hårmed förfelen i ert åndamål — Gossarne börja blifva förståndigare ån så och hafva hviskat mig i örat att det ej år vårdt med desse flickor som utbreda sin prakt likt Påfogeln och lysa med lånta fjådrar. Varen fitige och snålle, och då ert val skall göras; tagen ej den Cavailleren som prunkar med sköskumspipa, fickur, snusdosa, försilfrade knappar i räcken, bIlanklåders stöslor, spanskt rör och andra Herrevulninger, utan den tarsveligt klådde, då skolen i blifva lycklige, utkomsten och sämjan sinnas, Barnen bli vål uppfostrade och hafva efter eder att vånta något arf, och j skolen åt desse granne, rare, då de voro ogifte kunna bevisa barmhertighet och gifva allmosor. Qvinnor! Flickor! skola vi blifva sålle och åfven j, så klåden er med hemmagjordt, åten tarsligt, akten styfvern, och alla skola må väl. — Föresyn ger er Moaja Svensdotter som i dag hedras — Tråd fram agtningsvårda Flicka, att ur min hand emottaga en belåning din Konung dig gifvit för din förtjenst — Fortfar att vara Hans Nåd och vår agtning vårdig, och en fortfarande lycka kröne ståds din dygd. Har år 10 rdr bko. (Hallandsposten.)