Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1851, sida 1

Det var en vänlig eftermiddag sommaren 1821; solen stod ånnu på himlen; vådret var lugnt, naturen hade ännu icke aflagt sin ljusgröna vårdrågt, näktergalen ännu icke öfvergifvit de nordiska trakterna. Bort öfver Asjordens — i hertigdömet Slesvig — spegelblanka yta gled en båt, i hvilken tydligen herrskade glådje och munterhet. Och hvem skulle icke i denna herrliga trakt stämmas till glådje och förnöjsamhet? Hade icke den moderliga naturen vålsignat denna flåck af jorden med de utsöktaste behag? Den blå fjorden stråckte sig väl en half mil från hafvet in i landet, dess höga strånder voro bevåxta med bokskogar; blott här och der framskymtade imellan det gröna en liten vålbyggd by, en kyrka eller ett hvitmåladt luststålle. I bakgrunden låg den vackra staden A vid foten af en hög, med ljung och småskog beväxt backe. Sällskapet bestod af några bland stadens ansedda