Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1851, sida 1

plågade stundom såga: Ack, Betty! om jag ändå aldrig hade blifvit rik och sörnåm ? Och det aldra märkvårdigaste var, att det var hennes rena allvar! Lyckligtvis menade hon icke att förmögenhet vore en olycka för alla menniskor, ty hon har testamenterat mig en liten summa och tackat mig för god och trogen tjenst. Jag sade derför ej eller nej! då min nuvarande man som år klensmed och heter Henkelmeyer Fritz, Willem, Justaf, begårde min hand, som en förmögen flickas. Han kallar mig också romanesk, och jag vill icke försöka att bedöma om han bar rått eller ej. — Innan kort tänker jag med Guds hjelp kunna återvända till mitt kära Berlin, der vi skola köpa oss en gård och lefva lyckliga. — Tusen tack! ropar jag till er från det aflågsna Paris, jag hoppas och Önskar att ers välborenhet ibland i ma ihåg sin ville kom g bdmjuka tjenarinna Betty Henkelberg, född i Nordhausen i Preussiska Sachsen. Intill den — — —. Rue de Richelieu, å Paris. N:o 149. — ZVp— Grefvinnans lilla arbete följer härester; vi återgifva det i den bristfulla form, hvari vi mottagit det, och öfverlemna det till läsarens egna betraktelser. Och dermed såga vi honom, som vålvilligt följt oss ända hit, sarväl.