Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1851, sida 1

smållningen af dessa stänger (enligt ett kontrakt med proberingsverket), gör inråttandet af ett filial-mynt högst ånskvårdt. Förlusten vid insmåltningen utgår hår vid det renaste guldstoftet 10 a 12 pet, hvarigenom guldet först erhåller en finhet af 870 till 905 tusendelar, emedan det hos guldet i dess naturliga tillstånd befintliga silfret icke blir utdraget; också innehålla nåmnde stånger liksom Moffats mynt, ingen tillsats af oådla metaller. De åtskilliga så vål med kongressen i Washington som hår gjorda förslag till en beskattning af grufarbetarne, genom försäljning eller förpaktande af de guldrika trakterna, skulle monopolisera guldsbkeriet på sådant sått, att de tusentals medellåsa invandrarne blefve kapitalisternas slafvar, eller ock att de blodiga scener åter upprepades, hvilka redan besmutsa hårvarande grufvors historia. Inråttandet af ett mynt skulle bringa guldet till dess verkliga värde, förhindra dess export i rått tillstånd, åka cirkulationen, och tillika vara ett lämpligt beskattningssätt för den lyckliga eller olyckliga guldgråfvaren.