Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1851, sida 1

Fredrik första gången ester sin hemkomst inträdde i Haralds rum. — God dag, god dag, min vän! Huru mår du? Du har varit sjuk; åh, nu ser du ju redan rask ut igen. — Jag får vål vara nöja; litet svag känner jag mig nnu, det värsta bar jag dock Gud ske lof öfverstätt. Men såg mig, hvad betyder det, att du redan nu kommer hem? Dina pengar voro kanske slut? frågade Harald skåmtande. — Gud, du vet då icke? Kommer du ihåg att jag på Marienburg visade dig ntkastet till ett lustspel? — Du vet att jag gerna skrifver vers på mina hvilostunder — detta skickade jag in till kongl. theaterdirektionen, och det blef antaget. En vån, som åtagit sig kommisslonen skref det till mig. — Ja så, då gratulerar jag! — Tack! men innan jag glömmer det, har jag många helsvingar att framföra till dig. — Från Clara? — Nej, från grefve Albert Mariany och hans unga maka. — Såå, åro de gifta? — Jag var sjelf nårvarande vid vigseln, som skedde i slottskapellet efter katholsk ritus. — Ack, beråtta mig huru den hederliga grefven lefver med Hulda. — De åro lyckliga! — Gud ske lof! ropade Harald och suckade derpå djupt. — Hvarför suckar du? Förundrar dig detta? — Ack Fredrik! såg mig huru Clara befinner sig; jag har icke, hört ett enda ord om henne, sedan jag sjuknade. År hon ännu qvar på Rordumslot? Jag — God dag, vålkommen hem! ropade Harald, då