Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1851, sida 1

TA— — — —— — — ——— — Min — min dotter? — Ja, er dotter? — Får jag lof att fråga, kan inte jag uträtta saen. Harald var i förtvislan, ty snickaren gned en svafvelsticka på golfvet, men den ville icke genast tända. — Jag kommer från utlandet och medför ett bref från Claras broder. a Nå det var roligt. Tack skall ni ha. Låt mig et. Harald låtsade som om han sökte i fickan, men allt sökande var fåfångt. Jas får komma igen i morgon; jag har ty värr glömt det hemma på mitt skrif bord. — Åh, det var ledsamt! År mamsell hemma i morgon? Snickaren hade åndtligen fått eld på ljuset och fåsie en stadig blick på Harald. Han rodnade. Derpå sade snickaren, utan att dölja sin förundran: — Nej, hon år icke engång i staden. — Hvar år hon då? — Får jag fråga, vill hr Baron nödvändist sjelf lemna henne brefvet? I1a, hennes bror har uttryckligen bedt mig derom. — Ja så; då får ni resa till Rordumslot, der år hon! — Rordumslot! ropade Harald, hos grefvinnan Klinkoff? Snickaren satte på sig glasögonen, betraktade Harald ännu engång med oförstäld förundran och sade kallt: — Ja visst, hos grefvinnan Klinkofs. — Men Herre Gud, huru år det möjligt, huru har hon kommit dit?