att förvänta med den pikanta titeln: Lager och myrten; en beråttelse från den sensste magisterpromotionen i Upsala.Kongl. Maj:t har, under d. 22 innevarande månad låtit utfärda öppen fullmakt för stadskateketen i Götheborg, magister Johan August Grerillius att vara kyrkoherde i Sit Hedvigs eller Tyska församligen i Norrköping. Z Banko-bokhållaren herr Almgren, som, ehuru sedermera i allo frikänd frän anklagelsen för brottsligt deltagande i marsupploppet 1848, en tid af trenne månader hade hållits häktad samt sedermera, ehuru ur håktet befriad, icke hade fått inträda i utöfvandet af sin tjenstebefattning i rikets stånders bank, och thy åtföljande lån, hade hos fullmåktige i banken anhållit om utbekommande af de löneförmåner, som honom under nåmnde tid frångått. Ånsökningen asslogs hos hrr sullmäktige, hvaröfver hr A. anförde besvår hos banko-utskottet, som likvål ej heller sann godt bisalla hr A:s begåran. Sedan hr Å. på detta sått icke kunnat så en, ehuru ringa, ersåttning sör sina förluster i ekonomiskt hänseende, lärer hr A. erna väcka ersättningstalan mot vederbörande, hvartill vi önska honom all lycka, ehuru vi icke hafva mycket hopp att han sått rätt. Det äberopade motivet för kungens vågran af bifall till ståndernas förslag, att bondeståndet skulle, lika med de andra stånden, ega att sjelft utse sin sekreterare, lyder ordagrannt som söljer: För grundlagarnes helgd år det af synnerlig vigt, att de råttigheter, hvilka deruti blifvit Konung och Rikets Stånder ömsesidigt tillerkånda, orubbade bibehållas. Det ifrågavarande stadgandet, att till Bondeståndets Sekreterare skall vid hvarje Riksdag af Konungen förordnas en skicklig, lagfaren och i landthushållningen kunnig man, står i våsendtligt samband med nåmnde Riksstånds nårvarande sammansåttning, och så långe denna oföråndrad bibehålles, bör någon åndring ej eller ega rum i förberörde stadgande, hvilket i sin tillåmpning hittills icke visat sig hafva för Ståndet medfört inskränkning i ölyerlåsgningarnes frihet inom lagbestämda gränser, eller någon annan olågenhet. Jag finner Mig derföre böra vågra Mitt bifall till edert förslag i denna del.Kan någon menniska nu såga — frågar Aftonbl. med anledning af detta anförda motiv — på hvad sått det skulle rubbat jemvigten i förhållandet imellan Konungen och -Rikets Ständer-, om hedervärda Bondeståndet fått tillåtelse att sjelf tillsåtta sin sekreterare? Jo, den andra satsen i ordningen af de anförda motiverna innehåller verkligen ett svar på denna fråga deruti, att en skicklig, lagfaren och i landthushållningen kunnig manbör utses till denna befattning. Premissen till skålet hvarföre reformen ej kunnat bisallas, synes således i sjelfva verket icke kunna innefatta nå gonting annat, ån den förutsåttningen, att Bondeståndets ledamåter icke åga nog urskillning att sjelfve kunna utse en så beskaffad person till sin sekreterare, och således befinner sig i ett slags omyndighetstillstånd, som gör en faderlig omvårdnad från regeringens sida om ståndets protokollsförning nödvändig; ty i hvarje annat sall eller om denna fordran på personen uppfylles genom valet, så är ju i och med detsamma åfven grundlagens åsyftning uppfylld. Att Bondeståndet icke sjelf sett någonting serdeles paternelt uti den afgifna förklaringen kan man också dömma deraf, att en stor del af ståndet aflågsnade sig från rikssalen så snart det ifrågavarande stycket hade blifvit upplåst, utan att afvakta slutet af sessionen. Då bondeståndet allmånt återkommit från plenum plenorum och kungens svar ånyo upplåsts, begårde Bengt Gudmundsson ordet och förklarade sig icke kunna underlåta att derösvef Ullfycka en ledsnad, hvarför han nästan saknade ord. Han beklagade att Bondeståndet, ehuru innehafvare af en sjerdedel af rösterna inom representationen, icke funn.t så stor nåd inför konungens ågon, att det kunnat lemnas råttighet att sjelf tillsåtta sin sekreterare. Vid en framtida granskning af statsrådsprotokollerna blefve det tids nog att tillse huruvida konnngens rådgifvare i detta fall full