Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1851, sida 1

— — — — — — ————— — som just skulle döljas, och hvilken måste tvinea oss, om vi ville göra vår pligt, att lågga norrmännens eget beteende, och icke blott regeringens, i dagen. Vi hade åfven några ord att såga Bore får dess otidiga försök att taga Morgenbladet under armarna i denna smutsiga sak; men vi ålska icke en tidningspolemik, som blott skulle lånda den fosterlåndska saken till mehn, och vi hoppas att Bore numera hunnit besinna hvad han år skyldig ett fådernesland, som kan förrådas af andra. Bores anfall imot oss åro också genom sjelfva sin absurditet så oskadliga, att det skulle vara löjligt att harmas deröfver; men då vi, genom att förtiga dem, gjorde honom en tjenst, som han icke förtjenat, anse vi oss böra för våra låsare omtala, att han betecknat det såsom ensaldigt. och pueriltatt göra anmårkningar vid de norska fyrbåkarnes uppbyggande med svenska penningar. Huru måste vi icke kånna oss förintade vid så sdräpande slag! Bäste Bore! Skona lifvet och tag .. . ja, tag emot vår beundran för den förening af upplysning och patriotism, som du hårvid lagt i dagen! — Och, lyckligt får dig, det år icke bott oss du båjt till jorden med denna flågt af din skandinaviska ande! Du har med samma slag krossat 1:o rikets stånders revisorer, 2:o statsutskottet, 3:o konstitutionsutskottet och 4:o den förtretlige skildraren af -Ställningar och förhällanden, hvilka samtelige tillåtit sig enahanda -enfsaldigaanmärkningar; hvarom vi, för att icke blifva alh för vidlyftiga, hånvisa läsaren till bemålde revisorers och utskotts afgifna betånkanden (delvis införda i Aftonbladet), samt till det nyligen utkomna 18:de brefvet af hr Crusenstolpe. Men, hvad sjelfva saken betråffar, månne det år nog för oss att med ett hånleende på låpparna ölver regeringens skamliga slathet, lågga armarne i kors, till dess en ny bedrift af samma slag åter stöter oss upp ur den vanliga lethargien? Vål år byggnadskostnaden utkastad, men den kan ersåttas, och det år ingenting som fårbinder svenskarne att för evårdeliga tider underhålla fyrar för Norges råkning. Vi hoppas derför — och vi tro att hela den fosterlåndskt sinnade pressen både af det liberala och konservativa partiet skall förena sig med oss i denna önskan — att så mycken fosterlandskånsla och kraft måtte få insteg i konungens råd, att norrmånnen blifva förpligtade ersdtta svenska kronan kostnaden såvål för fyrbåkarnes uppförande som får deras underhåll, eller, om den vanliga liberaliteten skulle finna sådant för strångt, åtminstone det senare; så framt de nya fyrarna fortfarande skola underhållas! — — ———