sin våg åt hemmet, utan att för någon yppa sin smårta; men skild från dessa och inom sig öfvervågande detta, som hon troligen ansåg för det vårsta henne kunde hånda, samt vid åtonkan på de förebråelser henne vid hemkomsten af föräldrarne skulle möta, sattar hon den olyckligaste af alla tillslykter. och nedgående till stranden af den lilla in-jö som ligger i hennes våg, nedlågger hon der sin katekes och en bok af -Schartau— kanske orsaken till detta beslut — tillika med sina skor, och kastar sig med sin smårta i den djupa af naturen sjelf uppkastade grafven, för att der i böljan begrafva sin skam, der hon ock slutade sitt korta lif. Kanhånda admitteras hon nu till den nattvard, hvarifrån den samvetsgranne låraren hår uteslöt hennelNog veta vi, att hr Heuman i denna fråga kan inför juridisk domstol och synnerligen inför sina dyrkare, utan sårdeles svårighet, tvåtta sig ren, liksom mången annan bland hans likar, i följd af hvilkas beprisade nit menniskor dels mistat sitt förstånd dels tagit sig af daga. Men det gifves också en annan domstol! I I. Artikeln om -Gunstbevisningarna mot Norge-, hvilken förekommer i gärdagsnumret, står på ett par stållen Morgonbladet, hvilket hårmed råttas till Morgenbladet.