ImTIHACQ Nyheter. Den ädle kristlige läraren ech menniskovånnen, prosten E. M. Beckman i Morlanda på Oroust år icke mer. Men han har fått en eftertrådare uti kyrkoherden Heuman, om hvilken redan ifrån den tid han var adjunkt i Romeled af Elfsborgs lån gått det rykte, att han skulle vara -låsareprest-. Huruvida detta heliga rykte i någon mån bekråftas af nedanstående sanna beråltelse om en särdeles sorglig håndelse, må låsaren och hr H:s eget samvete afgåra. Bland hr Heumans nattvardsbarn i år fanns en 18:årig bondflicka, i orten allmånt kånd för ett beskedligt barn, lydig och älskande sina söräldrar samt osörvitlig i sin vandel. Enligt Bohus Låns Tidning har hr H. i ett afgifvet embetsbevis måst erkånna, att hon under beredelsen visat flit och sedlighet; men då nattvardsungdomen sista gången i år infann sig, -pålråslade hon vid upplåsandet af något stycke innantill gvåra namn, som hon ej rått kunde utsåga, hvarsöre hon erhöll den hårda tillsågelsen, att hos skollåraren låra sig låsa rent, förrån hon kunde admitteras. Det synes vål, som hade en sådan undersökning hort ske förr än sista veckan, emedan det ej låter tänka sig, att hon på 8 dagar skulle kunna inlåra hvad som henne brast hårutinnan. Hon lår kunnat sin katekes vål utantill. Nedslagen och sörtvislad sådanj man blir, då man vet sig hafva gjort det man kunnat, men likvål ser sig gå miste om lånen, gick hon i sållskap med de jublande kamraterne, hvilka ej denna olycka tråffat, tyst och stilla