Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1851, sida 2

språkslosa, om sitt verkliga värde okunnige personer, hvilka måste drifras framåt, så snart fråga år om deras egen, såsom de envisas kalla det, obetydliga person, hade för omkring 2 år sodan under signaturen Tandem låtit i herr Anders. Lindgrens Götheborgsblad införa ett par smårre poemer, hvilka genast bland berörde tidnings talrika låsare våckte en förtjent nppmärksamhet. Åtskil ige af sörsattarens vånner tillstållde någon tid hårefter en liten fest för skalden, vid hvilket tillsålle den allmånna önskan uttalades, att han måtte föranstalta om utgifvandet af sina arbeten från trycket. (Inom parenthes torde få nåmnas, att låsaren å pag. 64 i Utflygterna återfinner det ålskliga poem, medelst hvilket förf. vid ofvannåmnde tillsålle uttalade sin tacksamhet för den honom segnade hyllning). Subskription å samlingen öppnades hårefter, och lemnade det lysande resultat, att ensamt hår på platsen afnåmare till mer ån hålften af upplagan antecknade sig. Till följe af oss obekanta omständigheter, har emellertid utgifvandet af arbetet fördröjts ända tills nu. Man skulle råttast kunna indela Utflygter till Parnassen i 6 olika afdelningar, nåmnligen 1:0, dikter af allvarlig natur; 2:0, satiriska skaldestycken; 3:o, skämtsamma (rent af humoristiska) stycken; 4:o, imitationer, öfversåttningar och bearbetningar; 510, tillsällighetsstycken, samt 6:0o, dikter på srämmande språk. Låtom oss ecna en stunds uppmärksamhet åt hvar för sig af dessa afdelningar. Bland dikter af allvarlig natur såstes uppmårksamheten i sörsta rummet vid den sublima Hymn till Försynen , hvilken försatt. också sjelf satt fråmst ibland dikterna. Denna hymn, full af stora, sköna, ovanliga tankar, erinrar oss på flere stållen om den förstummade Davidsharpan i Norden. Vi sade ovanliga; se t. ex. pag. 3 följande vers: Stor år du, Gud! i dina under, Orkaner, hagel, åskans dunder, Allt vittnar om det fadershågn, Hvarmed du styrer menskans skiften åc. Vi hafva hos flera författare sett orkanen, haglet och åskan skildrade såsom tecken till Guds vrede; på ett helt annat och, som det synes oss, originelt skönt sått hafva dessa naturtilldragelser af skalden B. uppfattats. Poemet Lifvets karakter (pag. 6) visar oss ett exempel, huru åfven de mest allvarliga och höga tankar kunna ikläda sig en naiv drägt, utan att intrycket derigenom lider. Se t. ex. vers. 2 och 3, der det heter: Dess (lifvets) glådje år en ros, Som stormen bråt om våren, Når den har flytt sin kos, Finns saknaden i spåren. Och snillets gudamakt Blott minnets kransar skördar, Når uppå jordens trakt Man patrioter vördar. Öfriga till denna afdelning hörande skaldestycken åro alla af lika högt vårde, som nu anförde; vi tveka dock ingalunda att sätta fråmst -Tvislarens omvåndelse, vid hvilkens låsande man tycker sig skåda en skön -tablä vivant med dufvor i molnen och englar derofvan; vidare: -Lifvet och Döden, som slutar med en sublim -Choraf dessa båda andevåsenden; dernåst den vackra allegorien Nyärsmidnatten, poemerna Marstteetten, Religiös santasie, -Tidenm. fl. Vi komma nu till den 2:a afdelningen, de satiriska poemerna, enligt vår åsigt den genre af skaldekonsten, i hvilken förs. utan fråga år störst. Med den hvassaste ironi gisslar förf. hår en mångd af våra nyare, sig så kallande skalders benågenhet att falla in i dfverdrifter eller såsom det i poesien kallas phebuseri. Man mårker straxt, att sörf. ej år phosphorist. Med mästarehand har han sörstätt att i poemerna -Ode till Febus, -Nordbon och Söderlänningen, -Fantasi öfver en sublim naturscen, -Gustaviaden,poetiskt Quodlibet m. fl. på ett sör den ouppmårksamme knappt mårkbart sått, framhålla de djerfvaste af förutnämnda rimsnidare-legions älsklingsuttryck. Såsom prof på sörs:s ypperliga talang härutinnan anföra vi några ställen: