— — — 2—————— Kalifornien. I. Att gifva en noggrann och utförlig beskrifning om Kalifornien år såkerligen en af de svåraste uppgifter, emedan detta lands förhållanden söråndra sig dag från dag. Efter århundradens såmn har detta nya Eldorado vaknat till ett lif som anvisar det en hufvudroll i nyare tidens och förnåmligast handelsverldens historia. Får hundra år sedan kånde man Öfra Kalifornien knappt till namnet emedan blott få sjöfarande, under sitt sökande efter en nordlig genomfart, besökt dessa kuster, och emedan Spaniorerna inskrånkte sina kolonisationsförsök till halfön Nedre-Kalifornien. Första nybygget i Öfra eller Nya Kalifornien grundades 1769 af Jesuiter i nårheten af den vackra San-Diego-viken, sedan dessa, vid upphåfvandet af denna orden år 1767, blifvit undantrångda från Nedre Kalifornien; och knappt hade dessa årelystna säder öfvertygat sig om detta lands fruktbarhet förr ån de efter hela kusten uppbygde nya missioner, af hvilka de sista för ungefår 60 år sedan vid den herrliga San-Francisko-Bay. — Denna vik upptåcktes redan 1577 af Francis Drake, hvarför man långe hyste den tron, att han gifvit den namn efter sig sjelf, det. år imellertid sannolikare, att Franciskanerne år 1770 uppkallat den efter sin skyddspatron. De sistnämnde eftertrådde omedelbart Jesuiterne i omvåndelseverket på dessa kuster; de funno redan urinnevånarne mottagliga för den kristna låran, samt, klådda och födda af missionerna, villiga att vara behjelplige vid landets bebyggande och vingårdars anläggande. — Spanska regeringen understödde dessa aflågsna missioner genom truppsåndningar och en pension af 400 dollars för hvarje padre; åfven bildade sig i Mexiko genom vålgörande bidrag den såkallade Fondo piadoso de Californias, hvarifrån regelmåssiga såndningar af proviant och klådespersedlar kommo missionerna till handa. — Den mexikanska regeringen derimot bekymrade sig efter afskuddandet af spanska oket föga om dessa aflågsna kolonier, suspenderade de hittills gjorda utbetalningarne, och tillåt sedan att dessa landets stöd plundrades, derigenom att missionerna öfverlemnades till privata personer, hvilka genom dålig behandling bortdrefvo Indianerne, och från ett regelmåssigt och arbetsamt lif åter öfverlemnade dem åt osnygghet och sysslolöshet, och derigenom påskyndade missionernas undergång. Likvål ökade sig landets befolkning synbarligen genom anlåggningen af Rancherias ) på de fruktbara kuststräckorna, der hornboskap och håstar i nåstan vildt tillstånd otroligt förökade sig. Gifta soldater och andra invandrare uppbyggde grupper af hus till gemensamt skydd, och så uppkommo de första Pueblos (byar). För den resande visade sig dessa enstaka kolonier som oaser i öknen; han emottogs på det gåstvånligaste, en hel hjord håstar drefs tillsammans, och som en blixt ilade han från den ena leden af denna kedja till den andra. Af de nyss nåmnde Pueblos erhöllo Monterey och Los Angelos först, under sista mexikanska regeringen, stadsprivilegier, såsom styrelsens såten; blott den förstnämnda var dock öppen för utrikes handel, men en liflig byteshandel af talg och hudar mot af Ryssar, Nordamerikanare och Mexikanare införda manusakturvaror, öppnades i alla landets vikar och bugter. — Under en följd af år utgjorde exporten af dessa landets produkter årligen 5 millioner skålp. Talg och 150,000 hudar. Hjordarne förminskades dock genom oförnuftig jagt så, att de efter få år knappt utgjorde en tiondedel af deras förra antal. Imellertid hade Ryssarne, till befordrande af sin pelshandel, nedsatt sig i Bodega; kapiten Sutter, en emigrerad Schweitzare, hade 1839 erhållit betydande landerier vid Sacramentofloden, och enskilda Amerikanare hade spridt sig ösyer hela landet. — Dessa första försök till fråmmande kolonisation spela en stor roll