Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1851, sida 1

Den unga diplomaten. Novell af Edmund Lobedanz(Forts. fr. N:o 190.) TI. I Böhmen. Hon närmade sig Harald och räckte honom handen; han tryckte sina låppar på den och mårkte med outsåglig glådje att den darrade. Hvad ville han icke hafva gifvit, om han i detta ögonblick varit ensam med henne! han hade så mycket att såga henne; hans hjerta plågades af den mest brinnande kårlek, men ögonblicket var icke gynnande för sådana bjertats utgjutelser. Hon svåfvade bort med en vånlig, men flyktig helsning. Försjunken i djupa tankar blef han sittande; hans själ var hos henne, och han glömde helt och hållet hvar han befann sig. Aldris i sitt lif hade han varit så upprörd, han kände, att han icke långe kunde uthårda ett sådant tillstånd; hans sjåls harmoni var upplöst i en enda ton och denna brusade lik en vild ström genom hans hjerta. En hand som lades på hans skuldra våckte honom ur hans drömmar. Det var Albert, som med melankoliska blickar betraktade honom; Harald tyckte sig tillochmed finna något lurande eller något fiendtligt i dem. — Hvad tånker du på Harald? frågade den unge grefven. Harald rodnade och svarade: