Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1851, sida 1

77.T— —7 Det var höst. Stormen susade genom Böhmens berg och skogar, och själlen glänste af nysallen snö. Slottet, der samiljen Mariany bodde, och der Harald nu blifvit införd af sin unge vån, låg mellan himmelshöga klippor i en dal, tått omgifven af mörka granskogar. Harald kände sig särdeles hänförd af denna trakt, och lifvet inom slottets murar motsvarade äfven dessa romantiska omgisningar. Den unga mannens sjål långtade efter ensamhet -— bår stod den att finna, hår erbjöd sig tillfålle till arbete, ty slottets stora bibliothek stod honom Öppet, och intet störde honom om han ville studera. Han erhöll ett rum i ett rundt torn, hvars fönster lågo åt alla våderstreck med undantag af norden, hår kunde han se solen höja sig öfver sfällen och åter om aftonen gå ned på andra sidan. Astronomiska instrumenter fattades honom icke eller, och det skulle knappt hafva förundrat honom om dörren en dag hade öppnat sig för Wallenstein eller hans astrolog Seni. Den gamle grefven, Alberts fader, var en ordnjugg