Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1851, sida 2

drogit honon till bäten; han föredrog säledes att slåppa åra: i det samma släppte åfven björnen, och nu grep Sivers ögonblickligt åran ur vattnet och bogynte åter fåktningen, hvarunder han gel björnen flera sår i nåsan och munnen. Men detta var också sista mand vern med knifven, som fördes med mod och själsnärvaro. Snöret, hvarmed den var sastbunden, var nemnligen asbitet, och följaktligen sjönk den i djupet. Men genom allt detta arbete och af de erhållna blessyrerna var björnen åfven utmattad. Sjön var på en stor rymd aldeles blodfårgad, björnen samm helt sakte, etråckande den ena bakfoten oftor sig; krafterna aftogo så, att Sivert fattade ena bakfoten, slog ett tåg omkring den, af farhåga att djuret snart skulle sjunka, och sålunda rodde de fram med honom tills han dåd upptogs i båten. Björnen var fullvåxt, ehuru ej bland de största, och striden varade omkring 2 timmar. Prof på svenska hästens ihållighet. För några år sedan håll hr öfverdirektören S. A. Norling vad, att han på 5 timmar skulle med sina då egande Jemtlandshingstar: Lille och Store Sultan köra mellan Upsala och Stockholm, som år 7 mil. Ehuru det var strax efter islossningen och vågarne följaktligen voro mycket smutsiga och tungkörda, låt öfverdirektören, emot vadets bestämmelse, tre af sina vänner dessutom åka hos sig. Litande på sina håstars förmåga och uthållighet, uppehåll han sig en god halftimma vid Märsta gåstgisvaregård för att åta frukost, der den glade gubben Norling och hans reskamrater hjelpte gåstgifvarmor att skala potatis och steka flåsk. Detta oaktadt vunno -Sultanerna vadet med största låtthet. Store Sultanen år nu för 750 rdr inköpt såsom beskållare till Stora Halla gård i Westergöthland. Lille Sultan, som år yngre och skarpare trafvare ån den förre, eges ånnu af Norling. Hr öfverdirektörens kappkörning med engelsmannen Hebden mellan Skara och Götheborg verkstålldes med håstarne -Majoren-och -Löjtnanten, hvilka efter många nåstan sabulösa bragder redan äro i herranom, men deras benskeletter stå på Veterinärinrättningens i Stockholm föreläsningssal, såsom årorika minnen af hvad den nordiske håsten kan åstadkomma. Svenska och norska håsten, rått skött och behandlad, kan uppnå en håg grad af förådling och duglighet.