Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1851, sida 1

Fragment af ett bref från Clara till Fredrik. — — Huru högt värderar jag icke dina lugna verldsåsigter, min vån, men förlåt mig, kärleken förstår du icke. Jag tror att den är olika hos olika personer, både obegriplig i sin uppkomst och oberäknelig i sina ve.kningar. Hvad II. ännu känner för mig vet jag icke, men det kånner jag lifligt, att min tillsifeendet icke råttar sig efter hans, och om jag åfven skulle då, blifver det dock icke annorlunda. Dag och heit står hans bild för mig, och mina tankar följa hoi om till fjerran land. Du år missnöjd med honom; ack, du kånner honom icke! — Låt mig såga dig, att allt det goda som finns hos mig hårstammar från honom. Om du kunde tånka dig, att du vore en stackars fattig flicka, utan aning om, att i ditt bröst slumrade en annan verld, ja, en himmel, och att denna himmel på en gång öppnats för dig genom hans outtröttliga undervisning, då skulle du förstå hvad jag kånner. Allt hvad jag år, år jag genom honom. Har han icke redan gifvit mig så mycket, skulle jag nu också fordra honom sjelf? — Nej! tro mig icke derom, dock hoppas jag, att han återkommer till mig, om jag också hvarje dag beder Gud förlåta mig denha förmåtna tanke. Men det år den stolthet som han sjelf ingjutit i mitt bjerta! — Och du år missnöjd med honom! förminskas himlens värde derigenom, att mörka skyar stundom dölja det blå? Blir den icke evigt ren, bärande i sitt sköte millioner gyllene stjernor? Fredrik, du var obetånksam! — Vår fader år nu för tiden ej rått frisk, och jag fruktar stundom för hans lif. Gud skall vaka öfver oss alla. Vår moder år alltid en verklig Guds engel för mig. O, hvilken vålsignelse år det icke att hafva ett bjerta, som förstår en så helt och hållet! Farvål! Din Clara. — ——