Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1851, sida 2

Insändt. Sedan vi nu sednast ifrån Calmar erhällit ett både våckande och varnande exempel på den eldfara, för hvilken ångfartyg i allmänhet åro blottstållda och hvarmed de hota att delågga allt hvad som finnes i deras nårhet, så frågas om icke vederbörande, som visserligen göra hvad de , vilja, icke åfven någon gång skulle vilja göra hvad de böra, hvilket härvid lag vill såga detsamma som att förordna en separation emellan ångflottan och handelsflottan, till förekommande deraf att icke den förstnämnde må, vid möjligen inträslande dylik olyckshåndelse, totalt eller till någon större eller mindre del Sprida förådelsens styggelse Ofver den sistnämnda till oberåknelig förlust för vårt framåtskridande sam hålle. — Vederbörande skeppsredare, godsågare och fartygsbefålhafvare torde i första rummet böra nitålskande upptråda för befordrandet af en sådan sv paration, äsfvensom i allmånhet hvar och en som önskar vår orts fortgående vålgång och förkofran, väl ej annat kan ån gilla och så mycket möjligt år förorda och befordra till skyndsamt söretagande en så vigtig angelågenhet. — Hvarest lokal finnes för en sådan omflyttning år redan förut så tydligt ådagalagdt, att derpå ej torde behåfvas någon fingervisning.