Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1851, sida 1

be svenska klagomålen öfver sockerraffinaderiet i Fredrikshall. (Forts. fr. 179.) Man tycks å svenska sidan alldeles missförstå den afsigt, man å norska sidan haft med de uppoffringar som gjordes vid öfverenskommelsen med sockerbruksegarne i Fredrikshall. En stor del af våra svenska bråder uppfatta saken, som om norska regeringen derigenom velat sörskassa norskt förädladt socker öfvertaget öfver det svenska förädlade sockret, icke allenast i konkurrensen inom Norges utan också i konkurrensen i inom Sveriges gränser. Men denna uppfattning år på allt sått felaktig. Det förådlade socker, som tillverkas af sockerbruket i Fredrikshall, kan icke enligt sin natur betraktas som norsk vara. Sockerbruket eges af svenska mån, hvilka fortfarande förblifva svenskar och bo i Sverige; det drifves med svenska kapitaler, och fördelen, om det blir blir någon, tillfaller Sverige. Skulle någon norsk arbetskraft blifva sysselsatt vid bruket, hvilket icke år nådvåndigt och dessutom mindre sannolikt, så blir den dock så obetydlig, att den kan anses som en försvinnande storhet. Kan man nu tro att den norska regeringen skulle göra ens den minsta uppoffring på det att det svenska socker som såljes i Sverige, skulle kunna sågas vara förådladt på norsk grund? Dernåst medgisver öfverenskommelsen det i Fredrikshall sörådlade socker beskydd endast under en tid af 6 år — de tre sista åren i