Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1851, sida 1

alldeles ogeneradt hvad han var och hvad han skulle i Tyskland att göra; det bjelpte icke, han måste bigta sig för henne. Derimot fick han nu äfven veta hvem hon var. Hennes namn var Betty Henkelberg; hon var född i Nordhausen i Preussiska Sachsen. Hon hade åtföljt en greflig familj, som skulle flytta till Sverige, till Stettin. Nu skulle hon tillbaka till Brrlin, till det hus unter den Linden-, der hennes herrskap hade bott. Det var en våning med praktfulla möbler, hvilken uthyrdes till förnäma resande, som ernade uppehålla sig någon tid i Berlin. Han tänkte skaffa sig tjenst hos det nya herrskap, som möjligen flyttar in i denna våning. På en mellanstation steg hon ur och bad Fredrik passa på hennes saker. Snart återkom hon med öl och smörgås, räckte honom detta och sade: — Trinken sie, lieber Däne! Fredrik såg på hennes röda kinder och blå ögon och tog imot den välkomna försriskningen. Derpå tillade hon: — Vi äro ju goda vänner och böra således dela hvad vi hafva. Fredrik tänkte: Nå, man blir då visst inte i brist på vänner i det stora deutsches Vaterland. Då tåget höll på berliner-bangården, skyndade sig Fredrik att få träffa Harald. Han fick äfven ögonen på honom i hvimlet, men märkte ock, att äfven han hade gjort en bekantskap. En herre med stort svart skägg åtföljde honom till en droska. Fredrik tvekade ett ögonblick om han skulle gå till honom. Men då Harald icke tycktes söka honom med en enda blick, utan endast hafva sin uppmärksamhet fästad på fremlingens ord; så tänkte han, att han möjligen i detta ögonblick kunde vara mindre välkommen. Med en honom egendomltg stolthet fruktade han dess