Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1851, sida 3

Shalspeares skugga till Torssiow. Du hatar smickret; hör då sanningen Thorild. Jag tånkt och skrifvit långt framom min tid, ja, väl för verldens alla bildningstider, ty jag var Jåtten, som ej någon hinner Men få ha ån förstått det djupa skuggspel, och minst jag trodde, att i Thules land, der man mig sagt, att varg och björn blott bodde, en konstnär skulle uppstå, som förmådde med sådan makt som Du uttala ordet, hvarmed jag bjöd de menskliga passioner och sjålens rörelser antaga form, på tiljorna i Talias helga tempel, af Gudar, hjeltar, englar och demoner, ja, allt som finnas kan i menskohjertat. Far fort, du ådle! i din höga konst: att risa dårskapen med löjets gissel och kröna storheten med ärans kransar och gjuta balsam uti sorgens tårar och klåda falskheten och hycklet af och rycka makten ur förtryckets händer och bådda oskulden en bådd af blommor och mildra sjelfva dödens bitterhet! — — — Och når ock du, en gång, blir skugga blott, skall minnet af ditt stora konstnårssnille, för allt det ädla, som du tänkt och ville, bereda Konstens Son en båttre lott, ån Torsslows samtid kanske fullt förstått att honom gifva — eller ej förmått. E.