Den unga diplomaten. Novell af Edmund Lobedanz. (Forts. fr. N:o 172.) Snickaren Clausen var en slägting till pastor Bartels; han förälskade sig i henne på hennes ena systers bröllopsdag. Hon gifte sig med honom på det vilkor, att hon skulle få medtaga 3 af sina små syskon till sitt nya hem. Han hade ingenting derimot, och sålunda blef den mogna, erfarna flickan, som redan var van vid en moders sorger och mödor, äfven en omtänksam hustru. Ehuru snickaren var en bra och ärlig man, samt familjfader, förstod han henne icke och sårade derför ganska ofta hennes finare känslor. Men hon fann sig i allt med ett beundransvärdt sinneslugn och med mildhet, inverkade på hans hjerta utan att han sjelf visste det och uppfostrade med sin vanliga samvetsgrannhet sina barn. Om Claras kärlek hade den gamle snickaren icke fått veta något; han skulle säkerligen ej med lugn mottagit en sådan underrättelse, ty han egde mycken borgerlig stolthet, som icke lätt skulle försonat sig med den tanken, att en adelsman skulle anse sig hafva visat ett stort nedlåtande, i det han tagit hans dotter till äkta. Om ett ömt hjertas fordringar och en högre verldsåskådning hade han ingen aning. Då Harald först lemnade Clara på detta sätt var han djupt bedröfvad. Men, knappt .var han utom huset, förrän hans sårade sjelfkänsla började vakna. Claras handlingssätt syntes honom öfverspändt, och handlade hon i följe af ett främmande, honom obekant inflytan