Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1851, sida 1

Korrespondens från Paris. Paris d. 13 Juli. Det högsta politiska intresse sör ögonblicket eger naturligtvis de i morgon börjande debatterna om revision af författningen; men de goda parisarna låta sig icke derigenom störas i sina nöjen. Den, som i dag skådar Paris, måtte tro sig se ett helt folk på våg att utvandra, och de många jernvågsstationerna vore fullkomligt belågrade af reselustiga, hvilka sökte platser till St. Cloud, Versailles, Ville dAvray, Meudon, St. Germain Sceaux, Enghien, Montmorency o. s. v. Detta år ett bevis derpå, att vattenkonsterna i St. Cloud och de bekanta fetes champetres vid Enghien ånnu alltjemt utöfva större makt öfver folket ån decembristernas fina konstgrepp, och åfven derpå, att det dock icke år så olyckligt att lefva under republikansk styrelse, samt att det skulle vara ånnu lyckligare, om reaktionspartiet med sina fortsatta agitationer icke alltid förorsakade ny osåkerhet och förvirring. Pariser-bourgeoisien stryker lika gerna och villigt i sin ficka de femfranksoch tjugofranksstycken, hvilka båra republikens, som dem, hvilka ega monarkiens emblem; och rojalisterna skulle kunna prisa sig lyckliga, om fusionen af deras partier vore så innerlig, som Napoleon I:s, Ludvig XVIII:s, Carl X:s, Ludvig Filips och den nya republikens fusion i silfver och guld. De cirkulera i en rörande broderlighet bredvid hvarandra. De reaktionåra förgåta till sin egen skada, att man icke kan utgifva tio sous i koppar utan att genomgå ett stycke af franska historia, och att ingenting år mera skadligt för deras stråfvanden, år just en återblick på Frankrikes historia. Blott den omståndigheten, att de förgäta sådant, förklarar deras ofårtrutna Sisyphusarbete, och det går en riktigt ondt att se så stora andliga krafter förödda på ett så onyttigt sått. Det kan visserligen icke nekas, att de i enskildheter frambringa ett och annat storartadt, och dessa frambringelser hafva redan derigenom en särdeles förtjenst, att de tillika åro milstenar vid vågen till den nya omdaningen af stållningar och förhållanden. Hvem kan vål långre vara villrådig om, hvart man vill föra ors och hvar vi förr eller senare skola befinna oss, då man riktar tanken på sakförhållanden, sådana som de följande. För några dagar sedan såg man en dam, helt anståndigt, ja tillochmed elegant klådd, vandra