CE HH6k0PCF SalIIL TMVCLUI, AR JA nerhet en art ådragit sig mårkvårdighet, nemligen fågeln Ibis, som ånnu i dag tidtals finnes i talrika skockar i Nubien, medan den i Egypten nu lefvande år en annan art (I. Falcinellus), hvilken för öfrigt förekommer ej allenast i det sydliga Europa, utan åkven till och med blifvit observerad i Sverige. Med den invandring, som enligt historiens vittnesbörd skett till Egypten från Ostindien öfver Meroe, följde åfven till en viss grad, enligt naturalhistoriens intyg, dessa lånders djurarter. De djur, hvilka nu uppkomma söderifrån till Nubien, åro fullkomligt desamma, hvilka det fordna Egypten derifrån hemtat; qvarlefvorna af dem i de djupa katakomberna (t. ex. vid Kairo) åro alldeles desamma; afbildningarne på flera af de från dessa allågsna tider ännu bevarade monumenter förestålla mycket noga de ånnu lefvande naturalalstren, och man ser dem vanligen astecknade i den stållning, som för hvarje djurart år den mest utmårkande. Utom de redan omnåmnda dåggdjuren (Oxar med egendomliga kranier, Antiloper, Gazeller, Elefanter) och fåglar, fanns der åfven ett slags Stork, som ånnu i dag högst sållan går öfver Nubien. Der fanns vidare en orm (en Python, hvaraf professor Hedenborg förevisade ett torkadt exemplar; prof. var den förste, som hemfört ett exemplar deraf till Europa) af 18 fots långd, hvilken ofta påtråffas i grafvarne afbildad, och då för tiden kallad i likhet med den onda principen; nu finnes den allrasydligast i tråskiga sumpmarker. Samma lagar, som ej allenast fåglarne, utan flera andra slags djur lyda och lydt, att tidtals (af yttre omståndigheter tvungne) ombyta boståder, samma lagar grunda ock omståndigheterna vid nomadfolkens vandringar eller stråftåg. Der bor ånnu vester om öfra Nubien, utom andra, en folkstam, som årligen vid regntiden ömsar plats och då tånder eld på det yppiga gråset, hvilket beklåder ofantliga stråckor, så att hela rymden år fylld af rök och slammar af eldslågor. Sedermera drager den sig tillbaka. Detta folk står på en låg bildningsgrad; någon egentlig bostad hafva de ej, utan hålla till i dåliga tålt eller under skuggan af några buskar, lefva i de gråsligaste försakelser (ej minst af hungern; till och med chefen såges råka kol, för att dåfva denna plåga!) och mödor, ån i saknad snart sagdt af allt religiöst medvetande, men i fråga om kroppsutveckling ganska högt utbildade. För öfrigt yttrades åtskilligt om några andra stammar i det inre af Afrika nårmast Egypten, och de gamla egyptiernas öfverensståmmelse med dessa; men talaren var alltför lågmåld att af referenten kunna tydligen uppfattas. Professor Faye från Christiania talade åfver de nya fångelsernas verkningar i fysiskt och psykiskt hänseende, bedömda sårdeles efter förhållanderna i England och Norra Amerika. Detta ämne, så vigtigt för statens och mensklighetens vål, hörer flerestådes till den nyare tidens frukter. Af systemet finnas tvenne olika slag: 1) Kongregationens, som låter fångarne åtminstone till stor del om dagen vara tillsammans, men skiljer dem om nåtterna; och 2) Isoleringens, som söndrar den ene från den andre under hela fångelsetiden; detta sednare år ock vanligen benåmndt Philadelphiasystemet. Det kan vål ånnu gifvas flera, der grundtankan år densamma, men utförandet afvikande genom en och annan mindre våsendtlig modifikation (såsom t. ex. att dermed förena åkerbruk, handaslöjd etc.). I Amerika, der man i öfver 60 år pröfvat så det ena som det andra, och insett de olika slags fångelsernas brister eller fördelar, der tillhöra för nårvarande blott 3:ne Philadelphia-systemet, medan förr halfparten af fångelser voro konstruerade i enlighet med detta system; i England, der mera ån 11,000 celler gifvas, år intet bestämdt förhållande förherrskande. Man kan således såga, att ånnu år intet såsom absolut ansedt, ånnu befinna vi oss på experimenternas fålt: och de resultater den nog knappa erfarenheten tror sig redan hafva dragit, äro i Sanning allt får hastigt tillkomna. På det engelska parlamentets föranstaltande nedsattes nyligen en kommitte för att nårmare uppmårksamma den stora frågan; kommit