Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1851, sida 1

—— —— —— ———— ————————— nemligen att gå den riktiga vitgen till bönrummet. Med två skutt var han i förstugan, genast derefter i salen med porträtterna samt vid dörren till bönrummet. Denna dörr var stängd innantill och förgäfves stötte han på den; han måtte storma derpå med händer och fötter, kalla himlen till hjelp, dörren förblef dock tillsluten. Trött af dessa fåfänga bemödanden företog han sig att lyssna: han hörde skurkens gäckande skratt och märkte äfven till sitt stora raseri svaga snyftningar. Då kunde han icke mer beherrska sig, utan började åter bulta på dörren. — Hvem iär det, som roar sig med att föra ett sådant oljud? rooade septembrisören. — Det är ingen usling som du, svarade Arnould, det är en man, som vill trampa en skurk under sina fötter! — Sakta, sakta, min bjertans vän, haf litet tålamod: inom några timmar skall skurken betala ditt skryt. För närvarande är han i detta åt Gud helgade rum sysselsatt med uppfyllandet af en dyrbar pligt. Gå nu din väg så länge. Arnould försökte att ibland dessa ord, på hvilka han ej lyssnade, förnimma en klagan, en suck eller ett andedrag af Emmelina; men han hörde ingenting af allt detta, Vare sig att septembrisörens starka röst förtog allt annat ljud; eller att fröken de Meseray ofrivilligt höll sig tyst. Nästan vansinnig aflägsnade han sig från dörren till bönrummet, med vilda blickar, violettfärgadt ansigte, stripigt hår och blödande händer. — O min Gud! ropade han, vändande sig åter mot bönrummet, öppna denna dörr för mig eller sänk mig i afgrunden ! Ha hade lust att krossa hufvudet mot en af pelarne si stora salen, men i det samma föll den tanken honom