Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1851, sida 1

utöfver dem, som redan nu ega valråll; åro söljande: a) Ofrålse i tjenst varande eller afskedade civile och militåre embetsoch tjenstemån, hvilka å landet eller i staden ega jord eller hus och tomt, eller idka bergsbruk, fabrik eller annan nåring. b) Samtlige fastighetsegare i ståderna. c) Äfven andra prester med ordinarie bestållning ån biskopar, kyrkoherdar och komministrar. d) Vid offentliga låroverk anstållde lårare on tjenstemån som ega presterlig befordringsrått e) Ledamöter af Svenska, samt VitterhetsHistorieoch Antiqvitets-akademien. Såsom man ser, åro arbetarne, den stora i representationen odelaktiga massan af folket, hår alldeles uteslutna. Hvad valordning. valsatt och valbarhet angår, så vill hr Lagerbjelke att hvarje stånd för sig skall i dessa hänseenden öfverenskomma om stadgar och beståmningar, hvilka, om de al konungen blifva sanktionerade, skola ega gållande kraft för det resp. ståndet. Hvilken osåkerhet måste ej håraf uppstå? Skulle ej inom embetsmannastånden inskrånkningar ge nom census och annat byråkratiskt otyg kunna uppspira och florera? Sannolikligen. Och hvilken brokig olikhet sedan inom de fyra stånden? Och om konungen vågrar sanktionera något srisinnadt ständs öfverenskomna stadganden? Läsaren torde redan af detta korta sammandrag af lagerbjelkeska förslaget mer ån behösligt kånna dess sanna beskaffenhet och inse dess omöjlighet. Låt vara, att riksförsamlingens verksamhet blefve förenklad. Detta oaktadt eller, råttare, just i betraktande af detta — vi såga så med tanken riktad på det förmodade syftemålet för dess blifvande verksamhet — år lagerbjelkeska förslaget obrukbart, förkastligt, förderfligt. (Forts.)