Ivarjehanda. Et litet eräfringskrih. En vik af norra bellsjön, kallad Moviken, i Bjuråkers socken, var helt nyligen skädeplats för följande, vål icke oerhörda, men dock sårdeles ovanliga tilldragelse: Luftens väldigaste eröfrare, örnen, anföll och nedslog, i obevakadt ögonblick, på vattnets väldigaste eröfrare, gåddan. Den förre hade likväl icke bättre beråknat sin styrka, ån att eröfringen förselades. Rofvet var starkare ån röfvaren, så att denne var nära att neddragas i djupet och blifva en arm fånge i fiskarnes våta rike. Ej förmådde han uppflyga med den tunga gåddan i luften, och ej heller att från henne lösgöra sig, emedan han alltför djupt inhuggit sina råfvareklor i hennes kropp. Hans höga majestät slöt i förnedradt skick med utbredda vingar på vattnet, ett redlöst lefvande vrak — hans tillstånd mera förtvifladt, ån kung Ludvig Philips de la belle France, då denne efter sin detronisering fårdades i en fiskarebåt öfver kanalen till England. Kung Örn utståtte de jemmerligaste klagoljud och nådrop; dock kom ingen af hans fordna undersåtare i luften honom till hjelp. En arbetskarl på stranden, som hörde och såg elåndet, hastade deremot att blanda sig i bardaleken. Han utsköt sin båt, rodde till valplatsen, och med styrkt sinne och arm, högg han sitt ljusterjern i eröfrarens bröst, anammande både honom och hans tilltånkta rof, sig sjelf till god pris och sröjdefullt byte. Örnen, uppspikad ofvanför en stalldörr vid Movike masugn, år ånnu att bese; men gåddan, af 3 lispunds vigt, år uppåten. Detta lilla naturhistoriska eröfringskrig saknar ej vissa motsvarigheter i de menskliga samhållenas allmänna historia.