Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1851, sida 1

de uppvåcka och rekommendera hos sina adepter. En slutsats kan man ha lof att derifrån draga och den år, att de, såsom Columbus, men utan att göra sällskap, söka och finna glådjen af en mårkvärdig expedition till verlden på andra sidan oceanen, under det de lemna upptåcktens åra och resultat åt de resande, eller att de vilja hår dela arfvet efter de utvandrade och således låta den filosof få rått, som sade: ede der pietisterna ligga såsom jag nu (han kastade sig på golfvet) och skrapa tillsammans med långa armar och stora hånder, medan de för oss andre peka mot himlen och såga: bryn er icke om hvad vi hafva för oss, utan sen blott dit upp, ty der skolen J få edert.Den som ånnu icke hunnit se eller erfara huru långt svärmeri och ilska eller inskränk ning och oförstånd kunnat gå, skulle icke kunna begripa eller förklara, huru det varit möjligt att få vårt menskliga lif så ståldt på himlen och det tillkommande endast, att det nårvarande förlorat hela sin betydelse och sitt vårde, eller, å andra sidan, huru det varit möjligt att få det så djupt inklistradt i beckjorden, gyttjan och köttet, att menniskan blisvit alldeles blind för behagen och vinkarne från stjernor der uppe och för löften från himlens strålande ljus i ordet.