Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1851, sida 1

Litteratur. Försök till försvar för svenska folket mot br pastor Fjellstedt. Af Gustaf Broome. Malmö, hos B. Cronholm 1851. Oktav, 48 sidor. Pris 16 sk. bko. Den varma fosterlandsvånnen, den upplysta och frisinnade skriftställaren i religiösa och kyrkliga åmnen, prosten och kyrkoherden öfver V. Sallerups och Remarlöfs församlingar i Lunds stift, Gustaf Broomå har, i rättvis harm öfver pastor Fjellstedts ovårdiga utfall mot svenska folket, upptrådt med en allvarlig och vål skrilven tillråttavisning. hvilken bår ofvanstående titel. Man kånner sig vål till mods, då man låser denna lilla i alla afseende sansade och sunda skrift. Den år en upptiriskande och svalkande vindflåkt midt under det pietistiska solbaddet. vi låta försattaren tala sjelf genom att aftrycka följande ur hans -till svenska solketstållda förord: Hr Fjellstedt har i en tidskrift inlagt en afhandling om svenska folkets tillstånd i afseende på sedlighet, bergning och utsigter för framtiden. Denna afhandling har jag företagit mig att granska, och efter bekantskap med granskningen, som följer, behagar låsaren sjelf afgöra, huruvida hr Fjellstedts verk år ett trons och förtröstans, ett kärlekens och hoppets eller ens ett anständighetens verk och sålunda ett christligt verk, huruvida man icke snarare deruti finner en af de der bekanta vackra och uppbyggliga nutidens prospredikningar eller ett försök att skråmma sig till folkets kånslor och röster för att blifva upphöjd till dess ordinarie sjukhuspredikant, eller ett försök att göra svenska folket missbelåtet med sitt nårvarande och misstråstande om sitt tillkommande tillstånd hår, får att sedan i denna sinnesförfattning såtta det på skyndande fot till Amerika eller evigheten. Ty vi andre begripa nog, hvad hr Fjellstedt döljer, om han vet det, att man vål kan skrämma barn och djur till att vara medgörliga, men att sedlighet, dygd och gudaktighet icke befråmjas genom den mörksens och förödelsens styggelse, som betåcker hans tasla öfver svenska folkets nuvarande och framtida tillstånd, utan att något Jjus annorlunda ån genom ett nälsöga faller derpå. Ett helt folk år dock icke belåtet med så mörkt och så litet: det behöfver för sitt lif och sin rörelse en stor och glad hoppets utsigt, likasom den enskilte, — ja det behöfver en sådan till och med för sin omvåndelse, till och med i fall det år så ståldt, att det behöfver göra våndning efter pietistiska reglementet. Meningen synes alltså vara icke just att på detta sått föra christendom och dygd till seger, utan öfva den i rörelser till fots och på knå, öfva den att skyldra gevår och slåppa rök genom mynningarne utan kulor till eget försvar och si— —