Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1851, sida 1

Iorgenbladet imot Ilandelstidningen. Det norrska Morgenbladet för den 11 dennes har en liten polemisk artikel mot Handelstidningen. Vär norrska kollega börjar denna artikel med omtalandet af den -Tilretteviisning. som han, enligt sitt eget förmenande, skulle gifvit oss för vår umodne Artikel om den kongl. frikostigheten. Hvad nu först tillrättavisningenvidkommer, så måste detta ord i norska språket ega en betydelse vida skiljd från den svenska. Hos oss förstår man med e tillrättavisningden handling, hvarigenom man upplyser, öfvertygar och sörehäller någon ett begånget misstag. Något sådant har likvål Morgenbladet icke ens försökt att åstadkomma. Det har i stållet vidtagit den beqvåma utvågen att påstå, det vår artikel tillkommit af Had,Forbittrelse.-Missundelse-mot Norge; men det vårda bladet har icke — såsom vi redan en gång förut anmårkt — vederlagt en enda uppgift eller förmått åndra en enda siffra i vår artikel. Sådant kalla vi icke att med skål och argumenter -tillråttavisa.men att obehörigen sätta sig till doms öfver menniskors motiver och innersta tankar. Allraminst tro vi oss på ett sådant sått vårdigt bemöta en motståndares påståenden. Hvad vidare epithetet -umodenangår, hvilket den vårde yrkesbrodren behagat tillägga vår artikel, så får vål åfven detta tolkas efter norrskt språkbruk och anses såsom beråttigadt, om man betraktar saken från norrsk synpunkt. Vi svenskar, derimot, betrakta får hållandet helt annorlunda; vi anse saken fullt mogen. Och vi trodde hittills, att äfven norrmånnen borde anse den så, eftersom de redan skörda dess smakliga frukter. (Också såger Morgenbladet, dagen före ifrågavarande utfall mot oss, angående Skandinaviens förening till ett enda rike: -Vi söle nu mere end nogensinde, at det er best, som det er.-) — Vill åter Morgenbladet insinuera att vår klandrade artikel icke skulle varit mogen eller vål betånkt, så få vi på det kraftigaste protestera derimot. Ty såkerligen skall ingen anse det illa betånkt, att vi med fakta och skål våckt uppmårksamheten på, hurusom Sverige — det fattiga Sverige, som långt ifrån eger nog att fylla egna trångande behof —