Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1851, sida 1

mm — — — —— — — — ——— — I båda voro ytterst glada och tänkte endast på nöjen. Och detta under skräckregeringens mest lysande tid. I fängelserna, ja, i schavottens åsyn drömde qvinnorna om kärlek och fester, och mer än ett älskvärdt hufvud föll parfyrmeradt och blomsterprydt under bilan; var det icke naturligt att dessa två unga flickor, sem endast sett en skymt af revolutionen, skulle vara så glada aftonen före sin broders bröllopsdag ? Fru de Longpre hade ändtligen offrat sista qvarlefvorna af sitt aristokratiska högmod åt sitt modershjerta. Hon ville visserligen endast genom detta giftermål rädda sin son från det fanatiska folket, men hon erkänlikväl Margaretas oegennyttiga kärlek, heunes dygd och ädelmod. Under det de två muntra döttrarna ordnade sina drägter, drog hon Margareta med sig i ett hörn af salongen och talade mycket med henne om den kommande högtidliga dagen. Du skall blifva lycklig med Arnould, sade bon, kärleksfullt strykande hennes vackra hår. Men du är ledsen mitt barn! Hvad är orsaken dertill? är det ledsnad, ånger eller fruktan? Du är sorgsen, och likväl älskar Arnould dig, och snart... — Ärnould älskar mig, sade Margareta bittert. — Du måtte väl ej tro att han ännu älskar fröken de Meseray? Lugna dig, mitt barn: kärleken bäfvar nog tillbaka vid grafvens port. — Oroa dig ej deröfver, att ban så ofta går till slottet: det är icke något gammalt minne som drager honom dit, det är helt enkelt af distraktion. — Ack, min dotter! sök att förströ honom under hans dystra stunder. (Forts.)