Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1851, sida 1

— ————7722227 — — ö das, med Margareta, denna den värdigaste och bästa flicka i verlden. — Du får en engel på jorden. — Farväl Arnould! Min själ går åter till sitt hem, min kropp blir åter död; jag har knappt tid att återvända till min graf. Jag väntar dig ej mera der, nej i himlen råkas vi åter. Om jag ännu en gång skulle återkomma, så bed för min själs och min kropps ro. Arnould, utom sig af bestörtning, fasa och kärlek, sträckte begärligt sina armar efter Emmelina. Ett doft buller hördes i bönrummet; man sknlle kunnat taga det för ljudet af ett flyende spöke. Arnodld slöt sina armar i den tomma rymden. Emmelina! Emmelina! ropade han. Han hörde suckar; snart tystnade dessa och då hörde han endast den gamle kyrkoherdens rossliga stämma: den inträdde i bönrummet. XI. Bröllopet. 1. Margareta tillbragte aftonen hos fru de Longpre. Arnoulds unga systrar älskade henne och mottog henne alltid med glädje. Denna afton rådde en förtjusande vordning i salongen: klädningar och prydnader lågo spridda på alla möbler; vid skenet af en alabaster-lampa arbetade kammarjungfrun på brudklädningen. Det är verkligen sannt! sade Margareta liksom vaknande ur en dröm, jag skall således gifta mig! Fru de Longpråe sjelf, höll just på att sluta broderingen af brudslöjan. Ärnoulds systrar hade mycket att syssla med sina egna drägter: den ena gjorde en bandros, den andra en bukett at artificiella blommor: