Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1851, sida 1

Litteratur. Ställningar och Förhållanden. Adertonde brefvet. Stockholm, Thimgren och Hultman, 1851. 8:vo sid. 116. Pris 32 sk. banko. (Forts. fr. N:o 158.) Om krigsministern har vår författare vidare att beråtta följande: En liten bit af sina gerningars frukt har general Hohenhausen fått spisa i konstitutionsutskottets 6:te anmårkningspunkt, angående ett fålttygmåstaren Thestrup tillagdt arfvode från besparingarna på anslaget sör artilleriet. Om hr krigsministern afstyrt den Zachrissonska prejudisen, hvilket naturligtvis stått i hans skön, alldenstund han år kronans minister och icke monarkens enskildte adjutant, hvilka befattningars omåtliga olikhet våra herrar departementschefer får landtförsvaret en gång för alla måste låra sig begripa, åfvensom konseljens öfrige ledamöter skillnaden mellan en kronans rådgifvare och konungens handsekreterare: — om hr von Hohenhausen åtminstone nedlåtit sig att från Christiania skriftligen svara på dåvarande generalfålttygmåstarens skriftliga framstållning (från Götheborg eller Marstrand) om beråttigande, att försåkra kapten Zachrisson att erhålla nåst derefter ledigblifvande batteri, hvarmed denne förklarat sig tillfredsstålld — ty detta år verk ligen något au dessous des cartes, som jag med visshet vet hafva tilldragit sig, fastån denna icke ovigtiga omståndighet hittills icke blifvit föremål för allmånna uppmårksamheten; så hade den verldskunniga skandalen icke intråffat; general v. Arbin fortfarande varit generalfålttygmåstare; thronföljaren icke blifvit belastad med en ansvarsfull tjenst, som ingen rimligen kan fordra, att han skall hafva hvarken tid, tålamod, eller kunskaper att sköta; generalfålttygmåstarelönen blifvit använd till sitt afsedda åndamål; och det extra arfvode af 1200 rdr bko årligen, anslagna åt öfverste Thestrup för den del han bestrider af generalfålttygmåstaresysslan, icke kommit i fråga. Det år visserligen sannt, att hans kongl. höghet ej för egen råkning begagnar genera lsälttygmåstarelönen; men den förryckes icke desto mindre till andra åndamål och gör derigenom extra statsutgifter af nåden; hvilket det ålegat krigsministeren både att förutse och förekomma. Längre fram pidröres temligen utförligt ett särdeles vigtigt ämne — våra unionella förhällanden och regeringens ställning härvidlag. Författaren ger oss fullkomligt rått i hvad vi på senare tider yttrat om denna kardinalfrå— —D— —