Vi kunna icke neka oss njet att meddela följande: Sändebref. Höglärde och manhaftige Herr Friskytt! Från några håll föres det en lång klagan, ett förskräckligt clamamus öfver folkets demoralisering och det religiösa lisvets astagande. Men månne vi dock i sjelfva verket äro dessa hundturkar, hedningar, barbarer och mera dylikt, hvartill dessa ropande öcknens röster vilja göra oss? Eller männe icke tiden alltid går framåt till ljus, frihet och sedlighet? Nej, säger man, tiden går tillbaka, den vill blott upplysning i det onyttiga och skadliga, den vill icke frihet utan sjelfsvåld, och den